Snackade med Torgny igår och vi snackade om att åka ut till Hisingen och smiska iväg några kulor men i morse kunde han berätta att rangen var öppen på Lerjedalen och det är ju definitivt roligare att åka dit, munhuggas lite med Nick i shopen och njuta av att se sin hemmabana vakna ur sin törnrosasömn så sakteliga.

Det var faktiskt med lite blandade tankar jag åkte ut. Jag skulle till och med kuna säga att jag var skitnervös. Varför? Tankarna som malde var; Kommer jag att se bollen ordentigt?

Jodå. Det var helt klart en lättnad att se bollen dra iväg från klubborna och dessutom spikrakt! Jag ser igen. Snacka om underbart! Efter två totalt förstörda säsonger vore det väl *beeep* om man inte skulle kunna få njuta av golfen.

Så plötsligt börjar det hända saker... Bolluslingarna började ge sig av åt vänster liknande en fyllesjuk ekorre med slagsida åt styrbord... Hur jag än vände och vred mig och mixtrade började bollen lite vänster och fortsatte vänster. Mycket frustrerande. Jag bytte ut den elaka och oförstående J7 mot en en wedge som, i mitt tycke, log vänligt... Jo Tjenare... Socket! Och igen.. och igen.... och en elak hook igen som omväxling.. Jag fattade ingenting... Jag bad Torgny, som smiskade iväg boll efter boll med vacker bollbana, ställa sig bakom och kolla. Han såg ingenting konstigt.

Så kom den lidnerska knäppen. Kanske kunde det vara så att jag roterade för mycket istället för att "glida" lite med höfterna samtidigt som jag roterade. Kanske var det så att det var en armswing... Det var en befrielse utan dess like att se bollarna bränna iväg från bladet på J3 i en snygg, rak och lätt stigande bollbana precis åt det hållet man siktade. Fortsätter det så här kan det bli en riktigt bra och kul säsong! Kodord; "Tempo" och "Slide".

Det var definitivt värt båsorna... Inte minst för att de satt på rätt ställen...

Visstja!!! Grattis Torgny till de nya stickorna!