Nu står den i bagen... Bäva månde golfbanor och motståndare...

Fundera på den ni... 

Facit kommer senare....

Nu ska jag åka och hälsa på Farbror Polisen och anmäla en smitning. Nåt j-la pucko har bucklat till bakluckan på lillgrisen och smitit. Sedan fr man väl snacka med försäkringsbolaget. *SUCK* Jag känner mig j-ligt elak just nu...

Jahaja....

Det är uppenbarligen inte bara SJ och andra obskyra företags växlar som fryser... Tydligen har även min hjärna och dess växlar drabbats av Istidus Frysihopus...

Sorry att det tagit lite för lång tid att få ut bilden.

Torgny T och jag var på Lerjedalen en kall januarikväll för att titta på den nya lagtröjorna. Jag måste säga att de ser bra ut. Den är av märket Grizzly, röd med blå revärer på sidan. Flera storlekar naturligtvis, från sparris till sumo, vilket gör att även jag kommer att kunna synas i den. Nice. Det kommer också att finnas ett klubbmärke på bröstet. Jag har själv haft några Grizzly och de har hållit sig fint i form och passning. De har heller inte krympt i tvätten... Och undertecknad är inget geni i tvättstugan... Moahahaha... Nå... Den är också gjord i ett lätt material som inte blir tungt eller kletar på kroppen när det blir riktigt varmt. Tyget andas bra och känns skönt på kroppen, svettig eller osvettig... *ler* Naturalism á la Emile Zola där... Känsliga ombedes stänga av fantasin. Den lilla invändningen jag har är att den kanske borde ha varit grön med mörka revärer eftersom grön är en stor del av Lerjedalen GKs färgschema.

Nu är det dags att ge sig ut med hårtorkarna så vi kan få bort snöeländet!

Swing easy, hit hard som Julius Boros sa!

Det går upp och ner i det här spelet.

Ibland känner man sig som Payne Stewart och spelar som idolen. Tyvärr är man dock oftast sig själv. Det ruggiga är att svängningarna inte kommer per runda eller ens per hål. De kan komma slagvis. Ta på tvåan i onsdags till exempel. Kåre och Lotta skulle ut och jag hakade på. På tvåan klackade jag drivern och hamnade lite lätt till höger cirka 165-170 meter kvar i lätt motvind. Plockade upp J:4 (blad för övrigt... ) ur bagen eftersom läget var helt OK. Sedan får man till den där swingen när det känns som ett mjukt varmt flöde genom kroppen, klubba och kropp i harmoni och bladet som skär igenom gräset som en varm kniv genom smör. Bollen försvinner bakom kullen och så hör jag både Kåre och Lotta gasta "Bra slag!!!" Väl framme ligger bollen 70 cm från koppen och en spiksäker birdie. Sedan vaknade jag. HAHA. Man undrar ju så smått varför man inte kan behålla den känslan när den ju uppenbarligen finns där. Kanske är det det som är golfens hemlighet.

Såg sedan två kanadagäss mellan hål 5 och 6 medan jag övade en alternativ inspelsvinkel till femman. Jag döpte dem till Retief och Hans Bror. Jag vet. Jag har varnat för min sjuka humor tidigare. Efter att ha klantat till första inspelet mot femmans green och hamnat i ruffen 30 meter längre fram muttrades det lite i mungipan. Det går inte bara att vifta till med armarna, vikten måste ju igenom bollen för att den ska röra sig framåt och inte bara uppåt. I ruffen låg den ganska bra och där slog jag rundans andra och sista bra slag. Jag tog sandwedgen eftersom sulan är lite mer rundad och viker undan gräset. Full swing, som ett bunkerslag, på cirkus 40 meter. Bollen landade på green, som det heter, som en fjärill med ömma fötter. Riktigt bra slag och plötsligt var man Payne Stewart igen. Tyvärr smet paret. Man kan inte få allt.

Det var en trevlig runda och vi hade det lättsamt och kul. Precis som det ska vara. Kåre kallas numera Kåre Pavin för övrigt. *ler*

Så vad är den perfekta fredagskvällen då? Tvätta greppen på klubborna förstås... HAHA. Imorgon ska jag leta efter Payne Stewart-känslan.

Säsongen började på riktigt 28 mars på Lunds Akademiska GK. Snacka om att det var kul! Äntligen fick man knacka av rosten från swingen och se på sin golf med nya ögon. Bokstavligen. Det var jag och en polare från TransplantSweden www.transplantsweden.se som passade på att smiska iväg några kulor innan föreningens årsmöte. Banan var riktigt trevlig och de hade greenera öppna sedan ett bra tag tillbaka. Det hade väl inte börjat växa riktigt än men det funkade bra. Vi spelade match och undertecknad tog en fin viktoria med 3/2. Även blind höna hittar korn... Visstja.. Jag ser ju igen. 

Under april har det varit lite upp och ner med golfen. Bra bllträff, men chippningen har varit rent sagt usel, vilket Rickard och hans kompis fick stå ut med när vi gick nio hål på innerslingan. Tre dagar på chipgreenen ovenför rangen på Lerjedalen fixade till en del av det, men det är utan tvekan så att det är närspelet som har tagit mest stryk under det lilla påtvingade upphållet med ögonproblemen. Å adra sidan märker man ju att det funkar bra att stå och nöta på övningsfältet. Man behöver inte stå där åtta timmar i sträck. Det räcker ofta med en timme regelbundet för att faktiskt märka skillnad. Klart är att ju mer tid man lägger ner desto bättre blir det, men en timme är bättre än ingen timme alls.

Demodagen som Dormy höll på St. Jörgen var väldigt kul och trevlig. Som det brukar heta i Svensk Gamtidning och Vänt i Häcken... Alla var där. Varandes en enveten traditionalist tittade jag naturligtvis på vad de olika tillverkarna hade att erbjuda i smidda bladklubbor. De som överraskade mest var faktiskt Callaway. De har äntligen börjat tillverka något som ser ut som riktiga golfklubbor. HAHA. Deras klubbor X-forged och Prototype, som är det rena badet, kändes riktigt bra och för första gången kan Callaway vara ett alternativ för Unge Herr Ahl... Kors i taket. Vem kunde ha trott det för 10 år sedan. Taylor Made var självklart bra, som vanligt... OBS! mycket partisk... Liksom Nike. Det var intressant att se och känna att även modellerna under de rena bladen var riktigt trevliga. Men men... Inget slår de rena bladen. Så det så!

Den första matchen är i morgon på Ale. Vi har ett bra lag. Banan är i ganska gott skick. Greenerna var väl inte helt 100 men ruggigt snabba. Jag spelade med Rickard på söndagsträffen och vi blev båda lite konfunderade på avstånden ibland. Det kändes på vissa ställen som vi var en klubba kort.

Lycka till Boys! Have fun! Play well! Vi tror på er fullt ut!

Snackade med Torgny igår och vi snackade om att åka ut till Hisingen och smiska iväg några kulor men i morse kunde han berätta att rangen var öppen på Lerjedalen och det är ju definitivt roligare att åka dit, munhuggas lite med Nick i shopen och njuta av att se sin hemmabana vakna ur sin törnrosasömn så sakteliga.

Det var faktiskt med lite blandade tankar jag åkte ut. Jag skulle till och med kuna säga att jag var skitnervös. Varför? Tankarna som malde var; Kommer jag att se bollen ordentigt?

Jodå. Det var helt klart en lättnad att se bollen dra iväg från klubborna och dessutom spikrakt! Jag ser igen. Snacka om underbart! Efter två totalt förstörda säsonger vore det väl *beeep* om man inte skulle kunna få njuta av golfen.

Så plötsligt börjar det hända saker... Bolluslingarna började ge sig av åt vänster liknande en fyllesjuk ekorre med slagsida åt styrbord... Hur jag än vände och vred mig och mixtrade började bollen lite vänster och fortsatte vänster. Mycket frustrerande. Jag bytte ut den elaka och oförstående J7 mot en en wedge som, i mitt tycke, log vänligt... Jo Tjenare... Socket! Och igen.. och igen.... och en elak hook igen som omväxling.. Jag fattade ingenting... Jag bad Torgny, som smiskade iväg boll efter boll med vacker bollbana, ställa sig bakom och kolla. Han såg ingenting konstigt.

Så kom den lidnerska knäppen. Kanske kunde det vara så att jag roterade för mycket istället för att "glida" lite med höfterna samtidigt som jag roterade. Kanske var det så att det var en armswing... Det var en befrielse utan dess like att se bollarna bränna iväg från bladet på J3 i en snygg, rak och lätt stigande bollbana precis åt det hållet man siktade. Fortsätter det så här kan det bli en riktigt bra och kul säsong! Kodord; "Tempo" och "Slide".

Det var definitivt värt båsorna... Inte minst för att de satt på rätt ställen...

Visstja!!! Grattis Torgny till de nya stickorna!

Igår såg det ju ut som våren var på G.! Det var sol och varmt och vad ser man nu när man tittar ut? Lapphandskar! Tack och lov verkar det ju vara väldigt blöt snö så den är nog borta ganska snart. Våren har ju siktats i Spanien och då vore det väl attans om högtrycket inte kommer att leta sig hitåt ganska snart.

Unge herr Ahl var på gymet igen igår. Det känns bra men man är fortfarande lite tafflig tycker jag och det gäller ju att fundera på vilka övningar som är bäst för golfen. Det är skönt att ha börjat ite försiktigt i alla fall. Det känns lite lagom i kroppen och det känns som man är på rätt muskler i alla fall. Magen får sig en omgång, liksom ryggen och benen, däremot är det lite svårare att veta hur man ska träna den övre delen av kroppen. Bröstmusklerna och övre rygg är de som är svårast att komma åt på rätt sätt, men det ska säkert lösa sig när man lär sig lite mer.

Det ser ut som första rundan för året blir på Lunds Akademiska GK den 28 mars om vädret tilåter. TransplantSweden, Idrottföreningen för Transplanterade. har årsmöte på klubben så då får man passa på att pressa in en runda och lufta klubborna lite. Spännande.

Klubborna är inte putsade än, men jag talar vänligt med dem varje dag. Nu är lysmaskarna är fixade ska det bli kul att börja träna igen. Det blir ju en helt annan kvalitet på träningen när man ser vart bollen tar vägen.  Målet med träningen i år får bli tempo och att hålla ner huvudet plus att det ska bli en hel del chip och puttträning. Detta ska i förlängningen leda till bra resultat i World Transplant Games i augusti på Guldkusten utanför Brisbane, Australien. Det ska bli riktigt kul. 2011 kommer WTG till Göteborg. Det kommer att bli en otrolig upplevelse.

För övrigt beviljar Frölunda Luleås hockeyspelare semester från och med imorgon. 

Golfsäsongen har börjat trots att jag inte ens har plockat fram klubborna! Jag har börjat fysträna... Ingen är mer förvånad än jag. Vad som förvånar mig ännu mer var att det faktiskt kändes skönt! Även efteråt...

Jag vickar en del på en skola i Bergsjön och det var genom dem jag fick reda på att de har ett avtal med Geråshallen här i Mountainlake. Jag plockade ut ett träningskort och har nu gått och värkt på detta i en vecka. Fysträning är som teknisk-fysisk matematik för mig, Jag har inte en susning om det. Nå... Idag bar det iväg till Geråshallen för första gången. Efter lite uppvärmning på en träningscykel, jag kände igen den för jag har sett sådana på bild, gav jag mig i kast med MASKINERNA. Det var ovant kan jag säga och ibland lite svårt att förstå hur man ska kunna träna rätt för golfmusklerna. Det trevliga var att alla som var där var hjälpsamma och gärna förklarade hur man gjorde och gav bra tips när jag berättade vad jag hade för mål med träningen. Trevligt!

Det ska direkt sägas att det inte var någon tyngre träning så här första gången. Det var mest att känna på maskinerna. Vi har väl inte byggt upp något förhållande än utan det är väl mer lite mer spontandateing. Fortsätter det så här och känns bra kanske man stämmer in i Kjell Höglunds gamla låt; "Maskinerna Är Våra Vänner".

Annars är jag svårt sugen på Taylor Mades nya R9 driver. Jag fick tillfälle att smiska iväg några bollar med ett demoex. på Dormy här om dagen. Numera räcker det inte med att man kan justera viktfördelningen i klubbhuvudet, med R9 kan man också, på ett mycket enkelt sätt, justera hur stängd eller öppen man vill ha klubban. Man lossar helt enkelt skaftet och stoppar in det igen i neutralt, öppet eller stängt läge och sedan drar man åt skruven igen och vips. Drivern gör som du säger och uppför sig inte som en obstinat fjortis. HAHA.  Har man en sådan här kanske nästa driver inte är en ny klubba, utan ett nytt skaft! Klicka ur det gamla och in med ett nytt. Klart spännande teknik.